Årskrönikor är det gott om. Enligt min mormor är det de enda som är på tv och radio för tillfället.

Är det bara jag eller har det här året gått riktigt fort? Jag tyckte det var nyss jag fylde 22 och om 27 dagar blir jag 23. Jag är rätt ung insåg jag idag när jag satt och pratade med min 77 åriga mormor och hennes 81 åriga syster. Jag har inte så mycket att komma med mot dom. 

Men en liten liten liten årssammanfattning måste vi väl ha? 

För det första, jag har läst hälften av vad det krävs till att bli sjuksköterska. Förstår ni jag är 50% färdig sjuksköterska. Och jag är så otroligt stolt över mig själv. Förstår ni vad mycket kunskap det numera finns bakom mitt pannben?  Vist jag tänker hoppa av skolan var och varannan vecka. Men jag kämpar igenom det jag inte förstår och det här är rätt otroligt, när jag väl har kämpat igenom det svåra så förstår jag det faktiskt. Oftast.
(De gånger jag inte förstår tänker jag att, jag har ju en pappa som är sjuksköterska han kan hjälpa mig. Och han tänker att, jag har en dotter som kan läsa hon får kolla i böcker. Vi är inte alltid överens här) 

Årets höjdpunkt av det här året är segern jag tog med Marre. Det var ett P21 lopp men när hon gick i mål kändes det som jag vunnit elitloppet. Minst. Så fort jag känner mig lite deppad tänker jag när Herr Nilsson i sista kurvan sa "Grattis Malin det här tar Marre" Och jag känner att jag helst vill strypa honom hur kan han säga så? Menar mycket kan ju gå fel. Hon kan snubbla över sina egna fötter och galoppera. Men det gjorde hon inte. Hon vann. Och jag blev tokig. Hade jag kunnat hade  jag kysst Leif Eriksson som körde. När jag tänker efter så hade jag nog kunnat kyssa alla i min väg. Jag älskar min häst. Och ni ska se leendet på mig nu när jag skriver om det. Jag blir lycklig. Och det är en riktigt bra känsla. 

Årets bästa känsla, (förutom vinsten) alla sköna dagar ute med hästarna eller isbjörnen. Varma dagar vi bara har skrittat runt i skogen. Dagar när kylan biter i kinderna, himlen är kristallblå och träden glittrar av snön. Det är avkoppling för mig. Det är paradiset på jorden. Jobbiga dagar på jobbet. När man helst av allt vill krypa ner under täcket och inte vakna igen. Stressiga dagar. Dagar när man bara suttit framför böcker och bläddrat (samt skurit sig på bladet så man tror man ska förblöda.) De dagarna är helt underbara att bara få släppa allt gå ut i stallet eller fara ut i skogen. Själv. Tystnad. (eller ja tystnad och tystnad jag sjunger ju alltid men om man bortser från det) 

Ni som får mig att vara jag har jag ju självklart också umgåtts med det här året. Det är ni som har gjort att allt har gått så fort. (Kan ju vara åldern också) Kan vi träffas i år också? 

 



Årets jobb började min karriär ;) på IVA. Att jag någon gång i mitt liv kommer sluta vara arbetsnarkoman kommer nog aldrig att hända. Att börja på IVA är det mest skrämmande jag någonsin har gjort. Jag har nog aldrig varit så rädd och nervös i hela mitt liv. Som vanligt ångrade jag mig djupt att jag är värdelös på att säga Nej. Sluta kasta mig in i saker. Men jag är glad att jag gjorde det. Vågade alltså. Jag kanske är helt vilse och borta lite då och då på den där avdelningen. Men jag har aldrig lärt mig så mycket i mitt liv. Det räcker att sätta sin fot där så lär jag mig något nytt. Inte bara om det sjuka utan även om livet. Inta ta något för givet. Sluta säga "Jag gör det imorgon". Utan leva idag. Och jag tror att IVA har gjort mig lita gladare. Lite klokare och lite mer jäkla anamma. ( Jag SKA fasiken bli en krutgumma när jag är gammal)


Som slutkläm, kan jag även säga att jag värdesätter min älskade familj lite extra mycket. Jag har alltid älskat att ha er runt om mig. Samlas och dricka kaffe. Vi är bra på att dricka kaffe våran släkt. Mormors visit på sjukhuset fick mig att värdesätta er ännu mer.





Så vad vill jag av kommande år. Förutom att ha superkul. Kanske lite lugnare. ( HA HA) Starta den omöjliga hästen Moj Moj Starlight. Springa in mer pengar än i fjol. Springa lite fortare än i fjol. ( och då menar jag både häst och jag) Sen tänker jag krama sönder min Isbjörn också.