Jag ligger i sängen. Sover. Drömmer. Om jag får bestämma drömmer jag att jag ligger på en strand i Argentina, läsandes på En förtrustande man av Mariana Keyes. Precis när jag ska ta en bit av min vattenmelon., börjar hela solstolen vibrera.

Samtidigt som någon börjar sjunga. Keep on walking. 

Till slut inser jag att det är nog inte så att solstolen både sjunger och har en jordbävning. Utan mer min mobil som ringer. 

Känner efter med handen på hyllan. Ingen mobil. Känner efter på golvet ingen mobil.

“ I was aiming for the sky, ended up flat on the ground” Spelas  högre och högre.

(och jag lover det låter argt)

Känner under kudden. Under madrassen. Ingen mobil. I mitt ovakna tillstånd börjar jag nästan få panik.

Sen hittar jag den. UNDER SÄNGEN. Försöker nå den medan Salem Al fakir sjunger sista orden på Keep on walking. Men inser att jag har för korta armar. Så dyker under sängen får tag i mobilen, trycker på svara. Och hör klick i andra ändan.

Bara det gör mig irriterad. Här har jag vänt ut och in på min säng för att få tag på mobilen. För att människan ska lägga på när jag väl får tag i den.

Och vore inte det nog. Det var även hemligt nummer.