Men nu och då så kräver patienter. Eller snarare läkare att man ska ta ett blodprov.

Och vet ni vad som känns roligt att höra?

Först kommer man in till en liten dam, som har kärl som sytrådar och som har en hud som går sönder bara genom att man tittar på den. Det enda man vill göra är att vända om i dörren och gå hem.

Ger henne de dåliga nyheterna. " Hej, nu är det så att jag måste få ta ett blodprov på frun. "

Man får till svar. " Nej inte igen! " eller " Jag som är nålrädd" eller min personliga favorit. " Lycka till jag är svårstucken"

Det är inte det här som är roligt att höra.

Det roliga, eller sköna känslan är att när man har stuckit och är klar får höra.

" Färdig? Redan? Klarade du det? Det kändes ju inte ens"

Då mina damer och herrar. Då kan jag nästan sväva ut från rummet.