Det där gick ju inte så jätte bra
Nu ligger jag här. Under täcket, med en kopp honung med te. Jag gruvar för att svälja. Det gör så fruktansvärt ont. Jag kan inte prata. ( vilket vissa i familjen tycker är skönt, för jag är tydligen bra på att prata)
Så att vägra vara sjuk, det var ingen idé. Det slår till iaf.
Slö tittar på TV och som alltid när jag är sjuk hamnar jag framför "Våra bästa år" evighetssåpan. Och vet ni? Dom är kvar i samma rum som sist jag var sjuk. Det är bra serier det. Man missar aldrig något. Det är alltid någon som döljer en STOOOOR hemlighet för någon annan. Men man får aldrig veta vad den STOOOORA heligheten är.
Kommentarer
Trackback
