Eftersom jag har legat hela helgen. Förlamad. Arg för att jag inte kunnat köra häst. Och då är det illa.

 

 

Men det är bara att acceptera sitt öde och gilla läget.

 

Så jag har sett film. Och då menar jag att jag har sett fim. Så när jag inte kan berätta om något som hänt med hästarna så får jag väl leka filmkritiker?

 

Började min film helg med att se Big Fish. Helt ärlig, en film jag aldrig hade tänkt se. Jag trodde det skulle handla om en storfiskare som skröt om hur stora fiskar han fångade och att en båt skulle gå runt. Självklart med storfiskaren i.(gärna att fisken skulle prata)

 

 

Men TACK och lov så var det en väldigt smart kille som tyckte jag skulle se den. Och det kan jag bara tacka för. Den kanske inte förändrade mitt liv för all framtid. Men jag blev lite gladare av att se den och jag somnade med ett leende på läpparna. Även om den var rätt sorglig. Kan man le åt en sorglig film har man lyckats göra en bra film. Så om inte jag var den sista människan på jorden som inte hade sett den. SE DEN! (och när jag tänker efter så tror jag fisken pratade, och det var en storfiskare som faktiskt skröt om sin fångst)

Och utan bättre vetande började jag se Unthinkable. Jag har allmänt svårt för filmer där huvud rollinnehavaren gillar att skära av fingrar på folk och köra ström genom dom. Ja när han inte använder en skalpell och skär lite här och var bara för skoj skull. Men trots att jag satt mer än halva filmen med fingrarna i örat och bakom en kudde för att slippe se och höra skrik, var den rätt bra. Mest för att den visade rätt bra hur långt människor (USA) går för att slippa terrorister (och andra människor).

Sen lovade Jenny att bjuda på godsaker och Avatar. Och vem kan motså godsaker? Percis min tanke också. Ingen.

Så tog mig till Jenny, la mig i hörnet på soffan. (hörn på hörnsoffor är stället att ligga/sitta i för bästa komfort, och i mitt fall gick det bara ligga och det var utan komfort)

 

Avatar var första filmen jag såg i 3D (kan ju bero på att den var första filmen i 3D) och jag vet inte om det är en sån film som jag skulle se om 100 gånger för att den är så bra. För så bra är den inte. Om man inter ser den för första gången i 3D. Men han är ju rätt snygg Sally Gally. ( som ev kan heta Jake Sully) Föresten, är inte Avatar en av de första filmerna när vi människor är utomjordningar och elaka sådana? Annars brukar ju elaka utomjordingar komma hit. " Vi har försökt lära vildarna engelska, ge dom utbildning och dom är INTE nöjda" Jäkla synd att inte alla vill vara som USA.

 

Men att se Avatar med en blivande animerare så spenderar man iaf den mesta tiden med att höra

" Åhh titta på vattnet förstår ni hur jobbigt det är att göra vattnet" "Tänk att sitta i timmar, TIMMAR och göra den där elden, sen när man ser filmen har dom klippt bort det. Förstå bitterheten"

Trodde ni jag var färdig? Tänkte väl.

 

Jag älskar att se tecknadefilmer. Och då är jag ju tacksam att jag har tre kusiner som är rätt så mycket yngre än mig. (fast två är längre än mig) jag har ju alltid någon att ta med mig på bio. Även om jag självklart säger att jag följer dom. Det är något vist med tecknade filmer. Jag kan inte få nog av dom. Det är inte bra för den hopplösa romatinkern som jag är. Kan även erkänna att jag ofta gråter en skvätt och skrattar mest av alla i salongen. Jag brukar måsta LOVA att inte skratta så mycket. (vilket jag aldrig håller.) Kalle gillar att påminna mig.

" Malin minns du när vi såg Kung fu Panda, och du skrattade så mycket att du satte i halsen? Jag trodde du dog" Fast det lärde mig att inte äta popcorn när jag är på bio.

 

 

Ja just det ja. Vi såg Trassel. Har du barn, gå och se den. Har du inte barn låna mig. Den handlar om flickan med det långa håret som hela sitt liv bott i ett torn,(Rapunzel). Jag kan ev ha skrattat mest som vanligt. Men den var jätte bra. Man blev alldeles varm i kroppen och önskade att alla var som Rapunzel. Hon som inte såg någon ont i någon.