För här kommer jag!

Vi gjorde en "lek" förra veckan. Eller lek är ju absolut att ta i men i brist på bättre ord får det bli lek.

Man skulle ta sitt mellannamn och sin mammas namn som ogift. ( och ja här tar vi förgivet att alla är gifta och lyckliga) sen skulle man berätta vem man skulle vara idag om man jobbade med sitt drömyrke man hade när man var liten.  (ja jag erkänner absolut ingen lek)

Men här är jag. Om jag inte vore jag.

Maria Lundström.  Hej!

Jag skulle vara catchdrivers. Det här var nog innan det fanns catchdrivers. Men jag ville bara kör travlopp.

Sen ville jag bli den nya Stig H Johansson. För han var min idol. (Jag ville även gifta mig med Erik Adielsson för han var snygg)

Jag minns första gången jag sa detta. Vi var på väg till någon travbana här i norr. (Som vanligt. Att jag inte blev en häst när jag var liten är ett under. ) Jag och min lillebror satt och tjafsade om något helt oviktigt. (och pappa övervägde att slänga av oss efter vägen.) När en av travgubbarna frågade vad vi ville bli när vi blir stora.

Jonas svarade självklart kusk. (det här kanske är en hemlighet, men min bror kunde varenda travhäst som sprang ett travlopp. Han kunde alla elitloppsvinnare och alla kuskar. Han spenderade dagarna med att läsa travronden och referera lopp. Han fick tom ta med sig travronden till skolan när dom skulle läsa böcker för att det var enda boken han kunde tänka sig läsa.) Travgubben tyckte det var en UTMÄRKT idé. Att bli kusk alltså inte att läsa travronden.

Sen frågade han mig. När jag sa samma sak som min bror. Klappade han mig på huvudet och sa "Men nej Malin tjejer kan inte bli det" och så skrattade han.

Och jag blev jätte ledsen.

Men hade jag varit Maria Lundström och inte Malin, hade jag nu vid 23 års ålder hunnit med att vinna elitloppet. Ta fram den nya Victory Tilly.  ( fast jag är rätt nöjd att jag har en hund som är uppkallad efter Victory Tilly, det är ju alltid nå) Sen hade jag varit en sväng till USA. Kört nytt världsrekord (jag hade alltså varit den nya Johan Untersteiner)

Jag hade helt enkelt varit bäst.

Nu skulle jag inte ens drömma om att köra ett lopp. Jag tror inte jag skulle våga. (Kanske om jag fick en lärare i Goop klass) Jag är som helt övertygad att jag kommer krocka med allt och alla. Och ni som känner mig måste ju inse att det inte är helt omöjligt.  Jag får helt enkelt hoppas på att bli den nya Stig H Johansson.

Tycker det går rätt bra.  Jag har ju det envisa stoet som är lite för liten för att kallas häst. Och femåringen som är rädd för sin egna skugga. Ibland funderar jag på om det skulle vara bättre att satsa på hundkapplöpning med isbjörnen.