På tal om inget kanske, min förvirring kanske. I don't know.

Skulle till sjukhuset, för att se hur jag jobbade imorgon.

Bra tyckte pappa. Då kan du hämta en sak till mig på ambulansen.
Vilket jag kunde. Såklart. Är en snäll dotter.

For iväg. Träffade en kändis. Pratade några ord. Var glad. För det är jag alltid nuförtiden. Rusade upp till avdelning jag jobbar på. Rusade i onödan han jag skulle prata med var inte kvar.

Sprang in på ambulansen. Hittade inte saken jag skulle ha. Sprang upp för deras jäkla spiraltrappa. Ett under att jag inte föll och slog ihjäl mig. Den är väldigt snurrig. Försökte hitta en människa. Vilket jag inte gjorde. Gick ner och inser då att alla ambulanser är borta. Dom är ju så små, så man missar ju lätt att dom inte är där.

For vidare till stan. Köpte julklappar. For tillbaka till ambulansen för att hämta saken till fader. Kommer in i ambulansgaraget. Där det är mörkt. Men nu står det iaf två ambulanser där. Känner mig nästan som en tjuv när jag är där själv och smyger omkring och letar efter pappas kvarglömda mojäng. Så hittar jag den på ett bord. Då plötsligt en lampa bakom mig tänds. Hoppar högt och får en hjärtinfarkt. Vänder mig om men ingen där. Så vänder mig tillbaka för att ta saken i mina händer när det börjar blinka. Ljuset inte saken. Och låta. En tv tänds.

Rusar ut till min bil. Kör hem. Och kvar på ambulansen ligger saken och mina handskar.

Skulle nog inte passa att jobba på ambulansen. Så fort dom får ett larm far jag hem.