Men om det är nån gång jag är bra på att tänka så är det när jag tränar.

Det börjar bra.

Jag tar i.

Sen har jag gjort mina 15 repitioner.

Så då vilar man ju. Kanske 30 sekunder.

Det är bara det. Mina 30 sekunder blir så fort så många mer.

Idag hittade jag tex en knöl på handen. Som jag är rätt säker på att den inte ska vara där. Ett tag tänkte jag cancer. Sen kom jag och min hjärna överrens om att så icke var fallet.

Sen spelades en väldigt bra låt på radion. Så när jag gick tillbaka med vikterna snurrade jag runt lite. Sådär på må få. Sjöng med.

Tur man var själv. Inte för att jag vet om det någonsin hindrar mig från att skämma ut mig.

Skulle behöva detta när jag tränar.