Idiot samhälle.
Ibland tänker jag att jag borde gå ner i vikt. Bli lite smalare. Sluta äta.
Sen tänker jag följande.
Går jag ner i vikt. Måste jag köpa nya kläder. Otroligt jobbigt. Och dyrt. Och vem hinner med att gå på stan?
Och jag älskar mat. Jag må hata av hela min själ att laga den. (varför uppskattade jag inte maten när jag bodde hemma) Men jag älskar att äta den. ÄLSKAR.
Så ungefär där brukar mitt hets över min vikt gå över.
Vist är det rätt sjukt förövrigt att jag ens tänker tanken. Jag har ett normalt bmi. Jag kan klämma ner mig i en storlek 38. Jag behöver inte ens klämma ner mig i den. Men ändå tänker jag att jag är tjock då och då.
Och vem kan älska nån som är tjock.
Idiot samhälle tänker jag sen.
Du är väl inte tjock?? Jisses.. Du är väl den mest "normala" som finns... Nä du Malin, var nöjd med den du är, för du är en jättefin person, med humor och fötterna på jorden!
Hoppas du kommer och jobbar hos oss snart! :-)
Jag jobbar ju alltid när ni vill att jag ska jobba. Men hoppas jag får nån dag snart hos er, saknar er ju!
Nej jag tycker bara det är sjukt att man tänker det. När man inte är det. Sjuka ideal man är uppvuxen med
