Jo det vill jag.

Maardam, sprang till sig en andra plats idag.

Mojje klarade kvalet.

Och jag befann mig på jobbet. Just den delen vill jag inte skryta med. Just den delen suger. Även om jag älskar mitt jobb så älskar jag mitt trav mer.

Jag har legat vaken halva natten och orat mig för att det inte ska gå och lasta, att dom inte ska få på dom förbygeln. Att dom ska glömma hästarna. Jag har gått igenom allt som bara kan gå fel.

Trots att pappa har hållit på med det här i 30 år så litar jag inte riktigt på honom.

Så när jag vid halv tre skulle ringa och kolla läget, fick jag höra att Marre var dålig i värmningen. Att hon var oselad trots att det vara bar 15 min kvar till loppet fick jag en puls på 239 och mina händer började darra.

När jag en halv timma senare gick in på ATG för att se resultatet var pulsen uppe i 598 och jag skakade värre än ett asplöv. Hon är ju inte bland dom tre och det är dom tre första som vissas på resultatet så kan nog inte se vad hon blev. Tänkte jag.

Och sant det var bara de tre första som visades. Och det tog några sekunder innan jag utbrister.

" MEN HON BLEV TVÅA!"

Sen kan jag ha gjort ett glädje tjut så alla sjuksköterskor kom i ilande fart och trodde att en patient hade dött.

Men det var ett helvete att inte få vara på banan.