polis polis potatis gris
Låt mig säga så här: Det är ett under att jag har kvar mitt körkort. ETT UNDER.
Jag sitter i lugnan ro och kör bil. Sjungandes ( vissa skulle säga skrikande, andra skulle säga att det icke ens var nära en sång) på Bruno Mars Grenade. När jag ser att en bil ska köra ut på e 4an.
En polisbil.
Jag blir alltid nervös när jag ser en polis bil. Trots att jag sällan har gjort något olagligt. Men man vet ju aldrig. Kan ju ha råkat köra över en tant med rollator. Någonstans.
Så jag bromsar. Nästan så jag står stilla. Tills jag kommer på, varför vara så uppenbar med att du är nervös.
Och varför nästan orsaka en olycka genom att bromsa på motorvägen? Just det kanske polisen skulle se lite illa på.
(fast jag kollade alla speglar innan jag bromsade och jag var själv på vägen)
Så fortsatte köra som inget hade hänt.
Så kör polisen upp bakom mig.
Kan säga att min puls var 247 slag/min.
Blinkar med helljuset mot mig.
OMG jag är fast. Bromsar igen. Funderar om jag bara ska stanna på vägen. Mitt på vägen. Och vem ska komma och hämta min pärla om dom tar fast mig. Och tänk om det ger utslag när jag blåser. Trots att det är 3 dagar sedan jag drack ETT vinglas. Men jag kanske har slö förbränning. Vem vet?
Men istället la dom i femmans växel och körde om mig.
Man kan tro att jag blev lugn här.
Om det inte vore för att jag sedan mötte dom. Körandes mot mig.
Men blåljus.
Vet ni vad jag gör då?
Jo jag blinkar mot dom med helljus.
HEJ HEJ HÄR ÄR HON SOM ÄR GAAAAAAAALEN.
Varför göra sig osynlig.
Kommentarer
Trackback