I´m in love. And I hate it.
Jag har tänkt. Det här med kärlek.Det här med att hitta den rätta. Han som bara dyker upp med blåa ögon som man drunknar i. Hur går det till. Vad är oddsen att JUST DET SKA HÄNDA mig? Eller någon annan heller för den delen?.
Och när det väl händer mig, kommer jag ju bli livrädd och fly. Det är jag rätt bra på. Eller så kommer jag inte inse att det är just det som har hänt mig. Eftersom jag fortfarande går och tror att det händer alla andra och inte mig.
Det är så väldigt mycket lättare att fly in i jobbet, hästarna, skolan. Än att fly in i någon slags kärlek med risk för att bli sårad.
För djupt innom mig säger en liten röst att mig kan ingen älska. (tack) och även om jag vet att det inte är så. Att jag är rätt underbar och totalt konstig och älskvärd på mitt egna sätt. Så är den där andra rösten hög.
Jag vill också hitta den människan jag kan titta på le och tänka ja dig vill jag skaffa familj med. För du är helt underbar.
Man kanske ska hitta sig själv först.
Igår sa en jag jobbade med, att hon inte förstår hur folk kan stanna kvar i dåliga förhållanden. Jag tänkte. Det är inte så svårt. Det svåra är att bryta sig loss. Och komma tillbaka.
Jag sa även att jag inte skriver sånna här inlägg. Men ja. Detta är väl undantaget som bekräftar regeln.
Kommentarer
Trackback
