Glaset är halvfullt...

 

Vet ni vad glad jag blev. Lite mer glad än vad jag är i normala fall.

Det var när en person sa att han bara hade läst en blogg i sitt liv och det var min.

 

Det värmde som mitt hjärta.  Kan jag nog leva på ett bra tag. ( och jag tror ev jag rodnade och inte riktigt viste vars jag skulle titta)

 

Vore jag pessimistisk lagt ;) skulle man ju kunna tänka att han råkade läsa den en gång. tyckte den var värdelös och insåg att han aldrig mer vill läsa en blogg. I hela sitt liv.

 

Men jag väljer att se det som att han läste min blogg och insåg att den var bäst.

Så Tack.

(Livet är så mkt härligare på så sätt)

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0