Frågan är om det finns något mer underbart än att höra en häst som skrittar?  När den lunkar fram sakta och helt i en rytm som skulle kunna få vem som helst att somna. Att sitta med långa tömmar, ena benet slängandes fram och tillbaka funderandes på livets mening. ( Som jag fortfarande inte har listat ut) Just de ögonblicken skulle kunna få komma ofta och gärna räcka i dagar.

Lite bättre blir det en fin höstdag, när solen precis håller på att gå ned. Man kör efter en skogsväg, helt själv lunkar ni fram. Solens sista strålar letar sig in genom den täta skogen. Löven skimrar i guld och mossans dagg glittrar. Just dom ögonblicken är magiska. Just dom ögonblicken gör att allt annat som är svårt för tillfället försvinner. Just dom ögonblicken lever jag för.

skulle jag höra av mig så mkt som jag hade velat så skulle du bli less på mig.