vissa kvällar är det extra underbart att ha en liten vit fluffug hund snarkandes brevid sig. Eller ja hon var vit och fluffig en gång i tiden nu är hon för det mest svart eller brun. Man kanske ska sluta ha henne ute? För står ni hur underbart det är när hon borrar in huvudet sitt mot min hals och man känner värmen från hennes lilla kropp? Just då glömmer man bort att man måste renbädda nästa dag för att ni har varit ute och gått efter en grusväg under kvällen och tagit med er all sten hem.