Jag är mörkrädd. Kör jag bil när det är mörkt låser jag bildörrarna. (Jag har hört om många kidnappningar när man kör i 110 km/h.)


Så att skaffa sig en vakthund var inte ett svårt val. Även om vakthunden är size zero och lägger sig på rygg i hopp om att bli kliad på magen av någon vänlig själ.

Sen att den fluffiga vita size zero hunden råkar vara lika mörkrädd som dig, var kanske en missberäkning. Hon vill helst bli buren när vi är ute och går och hon hör något hemskt ljud som med all säkerhet är a) en björn b) en psykisksjuk kidnapppare.  Då vill jag helst också bli buren. (Kan vara därför jag är i bäst form under hösten/vintern. Jag springer min runda med Tilly. I en fart som skulle ge mig första vinsten i vilket maratonlopp som helst.

Men tro inte att mörkrädda djur stannar där. Även nordisen är mörkrädd. Även han tror att det är a) en björn b) en pskykisksjuk mördare bakom varje buske.
Och även han vill att jag ska bära honom. Helst. När han nu inser att det kanske inte går att jag bär honom (nog för att jag är stark) går han fot. (Något han gärna skulle få lära Tilly också)


Vi är en bra trio jag och mina djur.