Problemet eller problemen är följande: Jag somnar alltid innan 22.00. Skönhetssömn är väldigt viktigt.
Jag kan inte sova om dagarna. Det känns otroligt fel att sova bort en hel dag. ÄVEN om jag spenderar en natt i vaket tillstånd. Förstår ni vad man missar när man sover bort en hel dag?

Det finns alltid en häst att träna, en hund att gå ut med. En kompis att fika med. Träna. Sol. Våra bäst år.

Sen finns det dagar som denna. Jag är så trött att jag skulle kunna sova en vecka. När jag halv åtta glider in mellan lakanen. ( dock inte sådär sexigt som det är i filmer utan mer, håret på sniskan, i en för stor tröja, en hund som biter tag i mina sockar en katt som redan ligger utflängd över hela sängen och han tänker INTE flytta på sig. Ramlar jag ner i ett litet hörn av sängen och somnar innan jag ens träffat kudden. Som jag förövrigt delar med Gustav Svensson som spinner och en hund som inte vet vars hon ska ta vägen för att hennes käraste är i samma rum som henne) Och där någonstans mellan det att Gustav slår till Tilly på nosen och telefonen ringer tänker jag att jag får iaf sova i fyra timmar innan jag måste upp för att fara till skolan.

30 min senare kommer det en traktor körande utanför fönstret. Sen avlöser oljuden varandra. Tilly skäller, telefonen ringer. Pappa skriker, mamma skriker var TYST MALIN S O V E R.  Jonas springer i tappan. Min farbror kommer förbi, traktorn kör runt på gården. Saker kastats på ett släp.

När jag kvart i tolv sätter mig i bilen för att fara till skolan har jag sovit två timmar. Och inte sammanhängande. 
Kan vara tur att läkemedlen vi blandade var av salt och att vi gav det till dockor.