Hjärtat stannade. Bryt ihop så kanske det blir bättre sen. Allvarligt talat är jag less. Less på mig själv. Hopplös. Less på andra som tar en förgivet. Fast mest arg på mig själv. Fast slutar jag vara jag så vem är jag då. Älskvärd på riktigt kanske. Borde vara glad för din skull. Men det är jag inte. Och bara det gör mig förtvivlad. Varför kan inte jag vara glad för din lycka? Kanske för att det inte är min lycka.