Idag steg jag upp tidigt, jag och min far selade hästarna och for ut och körde. Halvägs hem så började Marre sacka efter. Något Marre aldrig gör. Tänkte är hon så här dåligt tränad får jag ju skämmas, vi lunkade ju bara.

Ju närmare stallet jag kom ju kortare i steget blev hon. När jag stannade utanför stallet så sprutade svetten från henne. Det såg ut som hon precis hade sprungit ett lopp. Med två heat.

När jag väl hade selat av och skulle gå ut med henne så var hon jätte stel. Tänkte att det var ju rätt så ojämt ute på heden så hon har väl spännt sig. Går runt lite med henne och hon blir lite mjukare. Släpper henne i hagen.

Det är nu jag inser att det är något allvarligt fel. Hon gick inte och åt. Hästar på Vestlunds gård äter jämt.
Gick in i stallet fixade och donade lite, för att sedan gå ut till Marre för att byta täcke. och då stod hon kvar. Hon brukar ju alltid vandra runt lite innan hon kommer fram. Så jag antog att nu är hon döende.

Gick in, och skulle äta frukost när jag ser min mamma springa över gården, rusar ut och där ligger min lilla skrutt. I hagen. Död.

Hjärtat stannar på mig också.

Fast hon hade ju rätt mkt dödsryckningar, sparkade med benen. Mamma hoade och tjoade och vips stod hon upp igen.

Dommen är korsförlamning. 

Det gör så ont i hjärtat på mig när jag ser hur ont hon har. Hon skakade. Att gå var inte att tänka på, fick nästan bära in henne i stallet. Men efter att vi fick på henne lite täcken och värme så var det som att hon slappnade av och började äta. Hon vill fortfarande inte gå så långt. Men har haft boxdörren öppen och när hon självmant gick ut ur den på eftermiddagen så anser jag att hon är på bättringsvägen. Men hon rör sig inte så gärna alls.

Mitt hjärta att man kan älska en häst så mycket!