Igår när jag gick ut med Tilly gjorde jag undantaget att gå runt Munksund. Något jag aldrig gör. Inte för att jag hatar Munksund eller nå utan mer för att jag inte kan uppföra mig "normalt".

Lyssnar jag på på musik MÅSTE jag sjunga med. Är det en bra låt så MÅSTE jag dansa. Så går där efter en gata jag inte vet namnet på, och kommer på mig själv med att både dansa och sjunga. Jag kan liksom inte mostå att frestelsen. Det är därför jag alltid går i skogen. Ingen ser eller framför allt ingen hör mig.

Fast när jag tänker efter, sjunger gör jag ju vars än jag är. Jobbet, skolan. BILEN, när jag kör häst. Malin the underhållare.