Imorse när jag vaknade, alldeles för tidigt för en normal människa men alldeless för sent för en människa som har en hund att gå ut och gå med och fyra hästar att släppa ut innan hon far till jobbet, önskade jag att det var kväll så jag skulle få gå och sova. När jag stod vid den låsta stalldörren som jag INTE för mitt liv fick upp lovade jag mig sjäv att aldrig någonsin vakna innan tio. För innan klockan är tio kan jag inte fungera, allt går fel. Hela dagen har jag längtat tills att jag får gå och sova. Vid sju tiden ikväll tänkte jag krypa ner i sängen och läsa en bra bok (hur bra en medicinbok nu kan vara) men jag insåg (tack och lov) att jag är för ung för att ligga i sängen och sova halv åtta en fredags kväll. Så istället har jag suttit i soffan kramandes en hund ( som inte alls ville sitta brevid mig) halvsovit medan jag hört deltagarna i Idol sjunga faskt. Men nu kastar jag in handduken. Och det bästa av allt är att jag har sovmorgon imorgon. Inga hästar som jag behöver ge mat. Så ni kan ju gissa vem som kommer vakna tidigt.