Första turen med Mojje. Jag har förberett mig. Han måste vara tokig. Han kan inte vara så snäll som han ser ut att vara det måste vara en lömsk plan från hans sida.

Så var beredd på att ta spjärn med benen och få fem meter längre armar, för självklart kommer han vara rädd för allt och lite till.

Det blåser.

Det finns stenar.

träd.

Det kommer gå fort och ja det är inte säker vi kommer överleva.

Det är sånt man får ta när man håller på med den här sporten.

Ut ur stallet gick det bra.

Han var lite rädd för en vägtrumma. Stannade och gick lite på sidan.

Järnvägen var också lite läskig. Där stannade han och luktade innan han gick över.

Sen var han cool. Han tittade och sprang på.

På hemvägen tittade han inte ens på järnvägen. Eller vägtrumman.

Han låg inte på, han sprang inte och haltade. Han sprang inte bakåt. Han vara bara helt jätte bra.