Djurensvänner ute efter min stjärna?

gårdagen var ett helvete. Eller snarare natten mot gårdagen. Det kanske ledde till att hela gårdagen var ett helvete. Hänger ni med? Inte.

Är som vanligt piggare än piggast när jag kommer hem från praktiken fredag kväll. (Om jag redan är orolig att ha ihjäl någon patient hur ska det gå när jag är färdig sjuksköterska?)
Så är ute och jagar Tilly som hittar ett utsökt exemplar av en död Sciurus vulgaris.

Eller om sanningen ska fram så jagar hon mig med den stendöda ekorren, jag springer så fort jag bara kan.

Så klockan var runt 12 när jag kröp innanför täcket. Började på en gång tänka "GUD BARA 5 och en halv timmar kvar tills jag måste upp"

Så vid ett så störtat min hund upp i sängen, skäller. Jag blir fly förbannad och kastar ner henne från sängen. Eller ja ni som känner mig vet att jag inte blir arg, och att jag inte kan kasta hundar.
Men Tillan ger sig inte springer ner och skäller framför dörren. Nu är jag faktiskt lite arg, och framför allt trött (4 h kvar). Jag tror Tillan ser min vrede och lägger sig tyst på golvet och stirrar på dörren.

så hör jag DUNST DUNST JÄVLAR AJ DUNST.

Mamma vaknar.

Hon kommer ner, säger det ord jag inte vill höra.

" Malin det är en bil bakom stallet"

" Nej du har drömt"


Men icke, går till fönstret och vist är det en bil där bak.

Det är det Tillanbillan har hört. Min egna vakthund. I´m so proud.

Men vem tror ni mamma skickar ut för att skrämma iväg tjuvarna?

Jo självklart sin älskade dotter. Och enda.



" Malin du måste gå och se så dom inte har skadad hästarna!"
" Du får följa med!!!"
" Nej jag hämtar telefonen gå du"

Så när bilen lämnar gården, smyger jag och min vakthund ut. Och jag funderar vad jag ska med henne till, hon må vara söt med det är det enda hon är. Hon skulle aldrig kunna hoppa mellan mig och en brutalmördare och blotta tänderna så att mördaren blir rädd och sticker. Hon skulle vifta på svansen och hoppas på att bli kliad.



När jag öppnar dörren till stallet blundar jag, man har ju hört vad idioter till djurrätsaktivister har hotat att göra med travfolket (vet inte om man får fram rätt budskap genom att hota med våld mot travhästar för att vi plågar dom)


I stallet står tre hästar, lite små förvånade att det springer så mkt folk där inne. Men ingen är sönderskuren. Eller sönderslagan. Och allt är kvar.

Pappa tror dom var ute efter fyrhjulingen.  Jag tror dom var ute efter min blivande eltiloppshäst.

 

vid tre kröp jag ner i sängen igen. Stirrade på klockan tills den ringde halv sex. Upp som en sol och vara trevlig på jobbet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0