För tillfället är jag inte ett BIG-fan av skotrar.

på en tur som tar ca 40 min hade jag två skotrar hoppandes över hästen. Eller ja nästan. Hade jag kört tre m längre fram hade idioterna hoppat över mig.

Ni kanske tänker att dom inte såg mig.

Då kan jag meddela att jag kom och körde i lungt (eh ) tempo efter VÄGEN. När Marre stannar. Och två skotrar kommer hoppandes över vägen. Och dom såg mig. Och dom såg hästen.

Eftersom jag inte kan ta vägen någon annanstans tror jag ju att dom ska inse att jag måste fortsätta rakt fram till min vändplatta.
Så jag kör de få metrarna som är kvar.

Börjar vända. Så hör jag dånet. Så kommer dom igen. Hoppandes och nu är de kanske en m ifrån mig. Marre hoppar/stegrar sig runt och sticker. Som tur är så är hon ju lätt att få fast och hon lugnade sig.

Kör vidare efter denna enda väg som finns i hela jäkla skogen.

Vad tror ni kommer farande mot mig i 100km/h?
EN SKOTER.

Jag stannar, Marre stirrar. Jag ber till Gud.

Gubben som kör slirar. Får stopp på skotern. TACK OCH LOV!

Jag tror inte jag äger skogen ( men nästan) men regeln är HÄST MED VAGN KAN ICKE VÄNDA PÅ EN VÄG DÄR VAGNEN PRECIS RYMS. JAG BACKAR HELLER INTE MED EN HÄST EN KM. NI FLYTTAR PÅ ER.