Körde intervaller med Marre. Första tre gick frid och fröjd. Hon var som vanligt, lätt att hålla tempo med. Trots sina försök att vända på en fem-öring. Det har jag blivit van vid nu så åker nästan inte av.

Så kom det en till häst ut på banan och ville köra med oss. Självklart sa jag. Marre brukar inte bli tokig.
Tills idag.
Låg först, brukar vara lättare eftersom hon blir lätt het om jag ligger i rygg, hon ska bara förbi. Om hon så måste klättra upp i vagnen och över kusk och häst.

Kände redan när vi vände upp att det här kommer inte gå. Hon spann loss på gruset. Tvär vände och sen sprang hon som hon aldrig sprungit förr.  Jag tog spjärn mot vagnen och höll allt jag kunde. Låg ner och bad till högre makter.

Tillslut inåg jag ju att det här inte går, så lät henne springa. Hon stannar väl när hon stannar. Förhoppningsvis där rakbanan slutar. Och stannar inte hon lär ju lastbilarna som står där stanna oss.

När hon lugnat ner sig och jag tittade på klockan kan jag säga att vi hade kunnat vara med och vinna Elitloppet. Iaf i 800 m. ;)

Sen fick hon vara arg och ligga i rygg resterande tre heat. Då gick det nordistempo. 1.30. Mkt bättre.