Skulle man kunna säga.

Idag skulle min älskade mormor till Sunderbyns sjukhus för en undersökning.

Halv tolv skulle vi fara. 1,5 timma att köra 7 mil kändes rimligt. Det skulle ju finnas tid över.

Så ringer hon. Mormor.

"Malin, jag har tänkt...du är ju som....ja...Nä men du hittar ju ingenstans. Så tycker vi far tidigare. För du kommer ju hur som helst köra fel. " (VA?! )

Fast ja sant.

Men TJI fick hon. Körde rätt på första försöket. Trots att vi satt och pratade.

Jag är så stolt över mig själv.

Sen på hemvägen passade jag på att åka förbi PEAB-travet. ( som har natt/kvälls V75 nästa helg för er som missat detta.) Köpte en ny förbygel och selpåse. Nu blir det att leva på vatten och bröd resten av året. Varför måste saker och ting gå sönder, kan man ju fråga sig.

Ska fara förbi Jesper och be han trolla lite och skriva " Stall Pitholm" på selpåsen. Han är snäll den där Jesper måste jag säga.