sprungit en timma med isbjörnen i skogen. Jag springer inte, av principsak. Ni kan ju gissa hur det såg ut. Och nu menar jag inte att jag sprang efter en fin stig. Nej nej jag sprang off-road som det så fint heter. Ett under att jag inte slog ihjäl mig en enda gång. Upp för backar, mellan tränd, över träd. Ned för backar. Just ned för backar är farligt. Märkte jag.

Sen kan ni ju gissa hur död jag är nu också. Vet inte vem som är tröttast. Isbjörnen eller Malin. Isbjörnen har iaf somnat.

Nu ska jag bege mig till skellefteå.  Hallelujah!