Tänk er följande, du tar på dig joggingskorna. Sätter i hörlurarna, startar musiken. Tar upp kopplet från golvet, hämtar din hund. Börjar gå mot skogsvägen. Syrenen doftar så där gott som bara en syren kan. Du stannar, drar ett djupt andetag. Försöker få lukten att stanna kvar i minnet. SOMMAR. Din hund jagar en fjäril, försöker fånga den med framtassen.

Du kopplar av, släpper alla tankar på jobb. IVA står kvar imorgon och kommer troligen stå kvar när du slutar också. Försöker glömma gårdagens start.
.
Du ökar tempot, en vit trasselsudd studdsar bredvid dig.

Du tittar ner på backen.

Stannar upp rörelsen. Precis under fotsulan som du snart ska sätta ned mot barken ser du den.


En r å t t a.  ( med en halvmeter mellan ögonen)

Visserligen död. Men en råtta.  Jag studdsade högre upp i luften än vad Tilly gjorde. Jag hoppade längre än vad Carolina Klüft någonsin kommer göra. Jag dog en smula.

Råttor är så vidrigt äckliga. Levande som döda.