Det blev nästan en Lyckseleresa ALL OVER.  Eller ja transporten föll inte sönder den här gången. Det var inte 150 grader ute. Jag behövde inte stå i ett skjul med min häst, ett skjul som såg ut att falla sönder vid en liten vindpust.  Min häst blev inte sur i loppet tog bettet och kastade sig ut ur fältet i vild galopp.

Men som Lyckseleresen höll jag inte på att ta mig hem. Det var lite på jobbet, tills det var 15 min kvar av mitt pass. Då rasslade det till och blev mycket.  En kvart innan vi skulle fara var Maardam oborstad och olindad. Jag hade inte ätit en bit mat sedan sex i morse. Jag viste inte om jag hade med mig alla saker. Men jag kastade in hästen i transporten åkte till Skellefteå med lågt blodsocker.

Väl i Skellefteå hade skyn öppnat sig, det ösregnade. Vi hade ute stallet. Jag fryser fortfarande. Jag tror aldrig jag kommer bli varm igen. Inte bra. Banan i Skellefteå blir INTE bra när det är dåligt väder.

Sen gick ju loppet som det gick. Det vi hoppades på var att ettan skulle gå iväg bra, så vi skulle kunna hålla rygg på denne. För att få fritt på upploppet.  TJI. Ettan galopperade och drog oss sist i fältet. Sist och instängd. När dom sen öppnade på en 17 tid hade man inte så mycket att göra i loppet. Inte när det är kortlopp. Ligger man sist in på upploppet och hela loppet har gått sakta så är det ju inte bara Maardam som är "pigg".

Men ja hon höll väl bra, kan inte vara missnöjd. Hon fick helt enkelt ett skitlopp.

Och jag skyller INTE på kusken...;)