Idag tror jag att jag och Marre har startat en ny trend. Träningstränd.

Vi har kört kapplöpning med tåget. Och vi vann. (självklart)

Hon var som vanligt sitt eh långsamma (tröga) jag ute i skogen. En bomb skulle kunna smälla av brevid henne och hon skulle inte bry sig. Så börjar hon ligga på. Skaka på huvudet. Ta i för kung och fosterland.

Jag funderar varför jag helt plötsligt ligger raklång i rockarden. Vad som hände. Vars urartade dena lugna turen i skogen till en tur som mer liknar ett rakbanejobb.

Vilket inte är kul att köra på en väg som kan likans vid kullerstenarna i Gammlastan. Man får vara glad att man inte hade löständer och försöka hålla kvar de tänder man har.


Så tittar jag till höger. Där på sidan om mig, kanske 5 m bort går tåget. dunk-dunk-dunk-dunk.

Inte konstigt hon låg på, det måste ha dykt upp från ingenstans.

Marre fick hållas, tillslut var vi om tåget. Då frustade hon och började lunka sin gamla lunk igen. Självklart hon hade ju vunnit över den gröna bästen.