Det som aldrig händer hände idag. Ställde klockan för att njuta av den ISKALLA morgonen ute i stallet.

Men jag måste på något sätt redan vetat om vad som väntade mig utan för min dörr för jag stängde bara av klockan vände på mig och somnade om. Så tror jag det gick till iaf. För jag vaknade upp halv nio med mobilen i handen och en hund slickandes i ansiktet. (HU)

Rusade upp och ut i stallet. Förväntade mig tre hästar som slagit sönder sina boxar. Så var inte fallet men jag tror Slurken var rätt missnöjd att inte få vara ute och äta mat redan. ( Trots att dom fått mat redan klockan sex i morse)

Sen kom nästa motgång. Igår när jag skulle släcka tyckte jag att deras täcken skulle hinna torka i stallet.

Låt mig säga så här: ICKE.

Så där står jag. - 20 grader ute och inte ett täcke till en häst. Bara masa sig ut i förrådet och tacka Gud att min far inte gillar att slänga saker.. ( vilket i princip betyder att vi har saker från tidigt 1800-tal kvar)

Så nu står hästarna där ute med täcken från tidigt 1950-tal och äter.

Slurken är lycklig.