Till gårdagens start hade jag inga som helst förväntningar på min lilla häst. Vist hon har tränat riktigt bra här hemma, känts mjuk och fin i alla jobba. Men hon har ju gått själv i tre månader utan start. Så vad vet man.

Men som jag sa till Herr Nilsson så tog vi det säkra före det osäkra och anmälde till autostart. Man ville ju gärna få komma längre än till defileringen den här gången.

Eftersom hon hade spår fyra, så sa jag att vi skulle pröva för ledningen. Var offensiv. Går det så går det.

Och som det gick. Körning blev det. Hon fick öppna på 1.13.0 första 500 m.

Jag stod där på sidan med fru Nilsson och Marina och sa mest " HERREGUD VAD JOBBIGT GUD VAD JOBBIGT JAG VÅGAR INTE SE!!" " HON KOMMER ALDRIG ORKA DETTA" " HON LEDER GUD VAD JOBBIGT"

JOBBIGT.

Sen prövade Nilsson att köra undan sista 500 och vist han fick en liten lucka, men hon blev nog lite ensam där framme och stannade upp. Sen när resterande av gänget kom upp henne tog hon i igen. Men hon fick nog lite mjölksyra i slutet. Men hon höll otroligt bra. Jag tror det är ett av de bättre loppen hon fått gå. Och mot rätt hårt motstånd. Kan man vara annat än nöjd.

Jag hoppade som en tok när jag trodde hon blev fyra det kändes som en seger. Så lyckan visade ju inga gränser när det var trea hon blev.

100 % på plats är jag i år. ;)

Fast hon är farlig min lilla tjej, det är inte många gånger hon har missat plats när hon har haft framspår.