Man uppskatar aldrig en traktor så mycket som dagar snön vräker ner och väger 1387348653 ton.
Så otroligt bortskämt jag är på den fronten. Att vi har en traktor hemma som skottar. Eller ja en pappa som skottar. (även om den pappan även skottar bort allt annat som finns på gården. Inget går säkert när min far sitter i sin röda traktor. Inget.)

Det enda jag kan hitta i detta hushåll jag bor i nu är en spade. och en snöslunga. Och snöslungan kan jag inte hantera. Så jag tog min lilla spade och skottade uppfarten.

Två spadtag var jag slut. Och det syntes inte ens att jag hade skottat.

Ryggskott. Minst. Inte konstigt att folk är sjukskrivna under vintern. Det är den där jävla snön.

En snöförare hade ju varit skönt att ha, vist ryggskott skulle jag iaf få. Men det skulle iaf synas att jag hade skottat.

Ringde hem i desperation. NÅGON MÄNNISKA MÅSTE JU FATTA HUR SNÖSLUNGAN FUNGERAR. Och med någon menar jag pappa.

Fast enligt honom är den allt för avanserad för mig, och jag är inte nog femenistisk för att säga emot honom. Utan konstaterar ju bara att då får ju han sätta sig i sin röda fara och komma hit och skotta.

Vilket min underbara pappa gör. Och imorgon ska jag gå på snöförar jakt. För jag är rätt envis och vill klara mig själv. ( när det passar) ¨;)