Tjatar kanske, men jag är alltid nervös när Kramer startar. Mest för att jag ser framför mig hur han rasar ihop, dör och drar med sig halva fältet i sitt fall. Pappa tycker inte det är något att vara nervös för, eftersom vi vet att han lika gärna kan stanna halvvägs till mål och gå resterande bit.

Och det är ju just det jag är nervös för.

Och idag har jag inte haft det lätt. Först en tenta från varmare breddgrader och sen en start på det.
Är inte det lite onödigt? I natt har jag haft delade drömmar, en där läraren tar in mig i ett rum för att berätta exakt hur dåligt det gick på den här tentan och att det är lika bra att jag slutar mina studier nu för jag kommer aldrig någonsin klara av att bli sjuksköterska.

Sen har nästa dröm gått ut på att Kramer springer, leder stort och han kan bara inte förlora. ( Just den här delen i drömmen är ju en sanndröm eftersom han ofta springer och leder stort och kan inte förlora) sen stannar han. (även den delen är sann) kusken åker all världens väg. Bryter nacken.Dör. Sen kommer hela fältet och ramlar över Kramer.

Jag ser rubrikerna. "10 kuskar allvarligt skadade och två döda när Pite ägd häst stannade"

Tack och lov inträffade inte detta utan han sprang och blev två. TVÅA?! nu har han gjort två starter utan att stanna, helt otroligt. Han måste gilla Norge.

Nu hoppas vi bara att tentan gick bra så jag slipper ta itu med mitt självförtoende som kommer vara i botten om läraren tar in mig i ett rum för att berätta hur dålig jag är...;)