Jag har en hund, en liten hund. Vi talar råttstorlek. Katten är större än hunden. Jag har även en soffa. En fin 50-tals soffa. I denna soffa hade jag tänkt få sjunka ner i efter ett hårt pass på jobbet idag(eller ja så hårt det nu kan vara att ta några blodtryck), slå på tvn och dricka te. Jag har inte så höga krav på min tillvaro.

Detta hade jag kanske kunnat göra om det vore jag som bestämmer här hemma. Nu är det ju inte så. Nu bestämmer råttan förlåt hunden hur det ska vara.

Alla hennes leksaker ska vara i soffan. En pälsmössa, en mjukishund, en diskborste och hennes tuggben ska ligga i soffan. Helst på rad lägger hon ut dessa föremål för att sedan lägga sig på en kudde och sova. Eftersom vi jobbar hårt på att skämma bort Tillan så är detta tydligen ett helt okey beetende. Men det vore rätt lugnt, jag menar jag kanske inte kan sjunka ner i soffan, dra en filt över mig och kura ihop mig med en kopp te i handen, men jag kan om jag vill klämma ner mig i ett hörn och om jag inte andas så mycket så stör jag inte heller den sovande hunden. Men det hade jag bara kunnat om det inte vore så att Gustav Svensson tar upp den andra delen av soffan. Allt för söta för att jag ska kunna flytta på dom.

Jag får väl ta hundkorgen då. Tur att den är mjuk.