Körde hela natten ner till Strömsholm, vet inte riktigt i vilken del av landet jag är, men det är väldigt mycket vatten här.

Vi var frame vid sju i morse, både jag och pappa vara lagomt möra. Tilly var på sitt bästa humör och slickade oss i ansiktet och benen och armarna och på kläderna. Små tuggade på fingrarna, ni vet saker man var jätte irriterad på innan som man älskar att hon gör nu. Att hon lever.

Inne på strömsholms djurklinik fick vi vänta i en timma. Kan säga att det inte är uppsakttat att man tar tre stolar och använder som säng.

Väl inne hos vetrinären så skulle dom plåga TillyBilly med att sätta en kanyl i benet. Något Tilly inte uppskattade. ( förstår henne, nålen var större än vad hon själv var) 

Men en lätt osäker sköterska som stack fel och inte var nog "orädd" slutade det med att Tilly tyckte det blev för jobbigt och hon HÖGG!! den lilla söta valpen. 

Tillslut när dom plågat henne nog somnade hon i mina armar och dom bar iväg henne.

 

Sen har vi väntat och väntat, kört runt för att hitta mat ( inte lätt äter inte folk mat i södra Sverige?!) 

När vetrinären ringde var jag beredd på det värsta, lång och jobbig operation. Istället fick jag höra att det räckte med att gipsa sötnosen. Så det var jäkligt dyra röntgenplåtar och gips dom har satt på den där hunden. 

Men nu har iaf en expert uttalat sig så det känns skönt att veta att det är det bästa alternativet. 

Nu väntar jag bara på att min far och hund ska vakna så vi kan börja färden hemmåt. 

Kommer iaf inte vara sugen på att åka bil på ett tag.