Sms mellan mig och Ninni.


Ninni:" Malin ring mig när du kan"

Jag: " Hm har lektion i två timmar till, är det viktigt eller kan det vänta"

Ninni: " Gud nej inget allvarligt ring sen bara : ) "


Det icke allvarliga var att hon skulle stoppa TillyBilly från att äta upp kattmaten ( lycka till det är det enda hon äter) och ramlat och slagit sig halvt fördärvat.

Ninni gumman, som nybliven sjuksköterske student, anser jag att detta är viktigare än viktigast.

Men hon var inte orolig för sig själv mer för tilly som inte kunde gå ut.


Så när jag tillslut får in henne till akuten, ringer min bror och säger att Tilly har haft av benet.

Slurken hade tydligen hoppat på henne. ( 500 kg häst på 3 kg hund är aldrig bra)

chockad. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Skrattar. Lägger på. Ringer till en chockad mamma, får inte ut så mkt vettigt från henne.

Sen ringer lillebror upp igen.

" ALLTSÅ MALIN ÄR DET BARA JAG SOM HAR PANIK HÄR ÖVER TILLY?!"

Väl hemma hittar jag en halvdöd hund liggandes under gardinen.
Tittar på mig. Då dör en smula av mig. Hjärtat faller i 1000 bitar.

Men enligt vetrinären överlever hon, ska dit imorgon och troligen gipsa eftersom dom iaf inte gör något ikväll för henne. 

Gumman lilla.