Jag har alltid hjälp i stallet, en liten vit trasselsudd.
Eftersom den här trasselsudden inte kan skillja på mitt och ditt, tar det en evighet att göra stallet klart.

Först dyker hon i halmen, simmar undern den som en vattenhund, sen går hon ut på inredningen. Tar det hon hittar.

Sist vi skulle och tävla, i torsdags dagen jag helst vill glömma, så hittade jag inte mina benlindor. Vilket var konstigt för jag viste jag hade tagit fram fyra stycken men nu stod jag där enbart med tre lindade ben. Får gräva fram en skitig linda som sett sina bättre dagar...tacka gud för att jag bor i nordpolen och det är mörkt dygnet runt så ingen ser min hästs icke snygga ben.
Så går jag ut ur stallet, ser min vita hund som numera är svart. Hon har lyckats linda in sig själv i min svarta tävlingslinda. Tilly tittar på mig viftar på svansen vänder på en 10-öring springer mot snöhögen och DYKER.

Så istället för att göra stallet klart måste jag alltid gå på sakjakt. Vad kan hon ha lyckats ta idag? Svanskappor, grimmor, ledarlinor ( grimskaft), grepar, mått till maten, borstar. Borstar är hennes favoriter förövrigt har inte kvar en borste längre. Alla ligger isiga ute i snön.



Tagen på bargärning.