Ja det jag skulle skriva om det var ju inte om hur otroligt slarvig jag var, det var ju att jag hade kört intervaller med Marre idag. Som sagt var utan pulsklocka utan med vanlig hederlig tidtagning.
Vilket var svårt för det råder delade meningar om hur lång rakbanan är, och vars alla stolpar står.
Så jag körde efter känsla. Gick bra det med. Marre gör ju alltid det hon ska.

Tänk om jag skulle skriva att hon var helt värdelös, hängde på en töm. Eller skenade och slog. Ombyte förnöjer.
Men icke hon är som en klocka min lilla älskling.


Tänkte på det idag, här har jag en häst som bara gör det man ber henne om, jag skulle kunna sätta upp min älskade pojkvän som aldrig har kört häst i hela sitt liv. ( eller?) Och det skulle iaf gå exakt lika bra som när jag körde. Hon är helt okomplicerad denna häst.

Inte som Åke, han som gjorde så man fick minst tre m längre armar varje gång man körde, man viste inte om man skulle komma hem i ett stycke när man knäppte lös sig från stallet. Det var bara kasta sig upp och hålla tummarna att det skulle gå bra. Jag har aldrig haft så mycket kontakt med Gud som när jag tränade Åke.

Han må ha varit tokig, men snygg var han.