Om 3 timmar kommer Herr Nilsson och hämtar oss, är det Herr Nilssons pappa som kör lastbilen så kommer han om 2,5 timma. Hans klocka går inte som alla andras klockor.

För tillfället känns det inte som att jag orkar åka till Boden för att starta. Jag vill krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet och sova. Jag förstår inte varför jag envisas med att ha feber. Jag har inte tid med sånt.

Bara till att dra på sig underställ och extralager med tröjor och byxor samt min snygga skoteroverall. Då kanske jag inte fryser ihjäl.

Och allt faller ju om jag inte får fast Marre i hagen. Hon har fått för sig att hon ska kuta i 100 knyck runt mig, jag
kan nästan se henne skratta när jag försöker få tag i henne i mina kläder som skulle klara en natt på antarktisk.