Igår var jag ute och köre Marre, inte en sån ovanlig händelse kanske.
Om det inte vore för en skopa. Ni vet en sån som sitter på en traktor.

Denna skopa stod vid sidan av vägen, inte nära oss, det var inga problem att ta sig förbi.

Om man inte hette Maardam. Och var allmänt rädd för allting. Även en skopa som man har sett i flera månader.

Hon kastade sig ut på ängen frustandes som en drake.
Skenade runt.

Så fick jag fast henne. Tänkte att ja då får vi väl gå runt den på ängen värre än så är det ju inte.

Trodde jag.

För så fort vi kom i samma höjd som skopan så kastade hon sig bakåt snurrade runt och stack hemmåt.

Efter ett antal misslyckande försök gav jag upp och ringde efter förstärkning.

Vad tror ni häst (jäveln) gör? Går lungt och sansat förbi. Eller ja lite frustande men inte värre än vad hon brukar göra när hon är " rädd"

Sen var hon sig själv.

Tills hon fick syn på en bil som körde före oss.

Då ska Marre tävla. Hon gillar inte att vara tvåa.

Borrar ner huvudet och springer som om vi ska tävla.

Med lätta (!!!!) steg knapprar vi in på bilen och dess troligen väldigt förvånade förare.

Hon känns väldigt fin nu.