Idag kommer Sandra hem från Japan. den dumma ungen har varit där ett halvår.

Överge mig sådär.

Inte bra.

Hon ringde mig igår, när hon landade på svenskmark.

Jag sov. In i mitt rum kommer en stor mörk figur. ( Min bror fick längden i den här familjen) Jag dör, livrädd och fortfarande sovandes trycker han en telefonlur mot mitt öra.

Sandra pratar som om hon inte har pratat med nån på ett halvår.

Jag vet inte riktigt vad hon sa, eller vad jag sa.

Hon tyckte jag lät drogad.

Men hon är hemma. Jag är glad.