Jag: jävlar Therese jag glömde hjälmen hemma!

Therese: Äh det går nog bra den här gången, det händer inget.

Jag: Nä du har nog räääääääääääääääääääääääääääääääätt.

Ungefär där drar Marre iväg. Ungefär där tänker jag...Hm är jag försäkrad??

Jag vet inte riktigt vad som hände, men gissar att 08an (hästen alltså) inte är van vid snön som lossnar från hovarna och slår i vagnen. Det och en vindby som gör att plast prasslar kan vara väldigt farligt.


Hon lyckas iaf dra tömmarna för mig, hästar kan slå högt bakåt. 

Upp i snödrivan, Vagnen tippar, jag flyger ur, slår huvudet i isen. ( självklart, jag har ju ingen hjälm. Annars hade vi nog fortfarande travat på lungt)

Therese flyger också all världens väg.

Maardam skenar all världens väg.



Över en mil springer hon i djupsnö. Innan Ambulans personalen får fast henne.  ( Min far fick rycka ut och jaga häst han med, och hans kompanjon på ambulansen som är LIVRÄDD för hästar, undrar om han ändrar sig nu?) 
 
Så där stod hon, helt slut. Fast oskadd. Oj vad mitt hjärta stannade.

Så Måste man åka ur vagnen 100 gånger för att bli en bra kusk? Jag är på god väg. =)