Det var rätt konstigt, jag kände mig helt lugn hela tordagen, inte nervös inte förvänatsfull. Bara lugn. 


Maardam var också helt lugn. Sov i princip. Om det är bra för en travhäst som ska starta inom en timma låter jag vara osakt. 

Nilsson värmed henne, det var spännande. Har aldrig sett hur hon ser ut från sidan, vet ju att hon kan flytta på sig när man kör.  Villket jag tror jag var ensam om att tycka, de flesta andra har nog varit skeptisk mot min lilla tjej.
Men fin det var hon. Nilsson var helt allvarlig när han körde av banan, vilket är ovanligt han brukar vissla. Tänke att nu får jag höra hur fel jag hade.

Men inte det, Nilsson sa ( lite chockat) Jävlar hon kan ju flytta på sig, jag tror vi ska försöka köra om ledningen . Vi kan nog vinna det här. ( Jag hade kunnat stryka där och fortfarande gå och lägga mig med ett leende på läpparna)

Så klart gjorde vi ju inte det.


Sen gjorde vi precis tvärtom mot vad vi skulle göra. Nilsson la sig sist när fältet gick iväg. (fält och fält dom var fem hästar varav en galopperade) Mini Ludde körde full gas mot täten som vanligt.

Maardam sist, lunkandes. Ledaren blev trött och stannade varvet kvar. Mini Luddes häst galopperade. Bra tänkte jag nu blir vi sämst trea.

Sen 300 kvar styr Nilsson ut, kör om och vinner med sex längder.

18.9. Första gången på isbana och med brodd.



Förövrigt så vann hon med ett pannband där det står Jizo Frö på. Mamma tyckte hon skulle få värma i det, få lite av Jizos talang. Skrockfull? Jag? Japp