Ute med Marre idag, det snöade lapphandskar och skogen var täckt med ett silvertäcke.
Det enda jag hörde var Marre som sprang i snön som fallit under natten.

Detta mys var inte lika mysigt när jag kom fram till rakbanan.

Jag blev helt snöblind och viste inte alls vars vägen gick. Det var enbart VITT.  Snön som föll så mysigt några minuter innan förvandlade nu min tillvaro till ett helvete. Eftersom min sikt blev lika med noll när vi började springa lite fortare. Snön som knastrade så mysigt några minuter innan blev min värsta fiende, när Marre tog i och sprang så lossnade allt från skorna. Jag blev attackerad av snöklumpar.

Skulle någon se mina ben nu skulle dom tro att jag hade blivit misshandlad.

Men mellan mina försök att parera snöklumpar som kom flygande från min häst och tappra försök att hitta vägen och se något så gick det bra.

Hon fick bara gå fem rakor, och inte så fort pga snön. Men hon har ju stått i två veckor så det var nog lagomt. i
Sen hade vi lite gymnastik hemma, hon är så jäkla stel nu. Det var inte uppskattat. Hon blänger surt på mig än.