Idag var jag ute och sprang med Marre. Hon har stått i två veckor. Bara skrittat. Lätt att säga det till en elitidrottare som älskar att träna.

Tog in vagnen, hör hur det brakar ute. Går ut ur stallet och ser en häst GÅ på två ben. Marre stegrar sig, springer med svansen i vädret och studdsar på stället.

Kommer kutande mot grinden när jag ska ta in henne och sen så är hon en cirkushäst hela vägen in.

Inne i stallet står hon med spetsadeöron och väntar.

Jag väntar också. helt säker på att jag kommer dö.

När jag släpper lös henne kommer hon kasta sig i sakerna och gå i 130 km/h.

Med mig hängande i tömmarna.

Nu gjorde hon ju inte det, stod lungt kvar när jag släppte lös henne, gick ut ur stallet och sen var hon en dröm att köra.

Vist lite pigg, men hon kändes fin.

Hur fin man nu kan kännas när man travar i ett lungt tempo och mest skrittar.

Men vi är ju i vagnen igen :D