Hjälp
Linda ville ha hjälp med flyttstäd. Självklart ställer man upp.
Även om min filosofi var ligga på soffan.
Även om min filosofi var ligga på soffan.
Men någon måste ju stå för underhållningen.
Sjöng den bästa låt som någonsin gjorts. (I see fire, ed sheeran )
Bio
Om jag ska gå på bio. Vad ska jag se?
the monuments men
Eller
american hustle
Tänkte inte.
Fick ett sms av en kompis. (Ja jag här vänner som inte går på fyra ben)
Kan väl bara säga att jag tänkte inte. Som vanligt.
Glad
Glädje så mycket. Men just nu är glädje att få sova merän 3 timmar efter nattjobb och ändå hinna träna häst.
Älskade ljusa dagar.
OS
Förövrigt.
Det är svårt att förklara storheten i OS-gulden till någon som funderar om OS är en sport.
Hoppla
Vet ni vad jag har insett idag. Eller ja. Kanske inte just idag idag. Men ni fattar.
Jag har oroat mig sjuk för saker.
Nästan till den grad att jag fått magsår.
Men när det väl inträffar. Är det inte så farligt. Det känns.
Men man överlever.
Alltså inte magsåret. Det känns nog också. Dock.
Jag kan väl säga att jag drar bort plåster låååångsamt.
Snarare än fort.
Det känns mer.
Vet inte om det blir bättre i slutet. Men jag tror det blir okey tillslut. :)
<3
Nån gång i mitt liv ska jag ha egna. Vet inte hur än. Men problem är till för att lösas.
Men jag älskar mina kompisars ungar. Speciellt när jag får låna en sötnöt.
Om jag bjuder på mat, diskar du då?
Om jag bjuder på mat, diskar du då?
På vad funderar du då?
Älgfärsbiffar, potatismos och gräddsås.
Allt hemmagjort från grunden.
Det är stort.
Vad som är ännu större är att allt är ätbart.
Love till er alla!
Idag damp det ned ett brev från storstaden Stockholm. (Nej jag vet. Du bor inte där. Du bor mer på landet än jag, och jag är fullständigt avundsjuk på dig)
En försenad födelsedagspresent.
Och jag inser att nära vänner behöver inte bo nära. Nära vänner finns där jämt. Var än man befinner sig.
Senare. Efter en tripp till stall och affär återvänder jag till min lägenhet. Där hänger en påse. I påsen finns en förpackning gelehjärtan.
Jag måste villigt erkänna. Alla hjärtans dag firas inte av mig. Mest för att jag tror jag är den ständiga singeln på den här dagen.
Hur som haver.
Jag gillar att få gelehjärtan.
Jag insåg idag att jag har VÄRLDENS BÄSTA VÄNNER!
Ni är alla underbara. Och jag skulle inte vara hälften av vad jag är utan er.
Hoppas ni vet det.
Oss emellan
Människan som kom på att man inte ska slita sig i vården är förvisso en snäll människa men troligen aldrig en människa som jobbat i vården.
Den människan har troligen aldrig stått bredvid en människa som ramlat.
För jag kan säga. Då tänker man inte "timber!"
Utan man av ren reflex försöker förhindra fallet.
Och nu sitter jag här och ångrar att jag inte skrek "TIMBER!"
Kan man ha ryggskott i nacken? Mina kloka människor.
En annan klok människa (min mamma) tycker jag ska uppsöka vård. Haha jag är ju inte döende.
(Men livrädd att dom säger att jag måste sluta köra häst)
(Då är jag döende)
Men varje gång jag vrider huvudet känns det som om det är sista gången jag vrider huvudet. Mest för att det känns som om kotorna ska hoppa all världens väg.
Varje gång jag höjer min högra arm knakar det. Det gör så förbannat ont men inte lika ont dom om jag inte skulle knäcka ur axelleden.
Tidigare i veckan har jag varit så spänd i axlar och skuldror att mina händer har domnat. Jag har inte kunnat lufta upp armarna helt utan att måsta fokusera och ta i. Samt inte tänka det gör ont.
Men det försvann med voltaren gel samt hästlinniment.
Men kvar är då kanske grundproblemet, muskelfästet i axeln och min nacke.
Nu tror ni kanske jag skriver det hår för att jag vill att ni ska tycka synd om mig? Självklart. (Godis är alltid något som får mig på bra humör)
Fast mest är det för att jag ska inse att jag måste ringa en sjukgymnast. Besöka en vårdcentral (hette så sist jag besökte en. )
Jag är 80-talist. Vi är lite mjukare än andra årgångar. Men jag vet inte om det ska kännas så här konstigt och förbannat ont i nacken.
:)
Idag har jag haft radiosporten i lurarna och kört intervaller med min lilla stjärna. 
Vissa dagar är helt enkelt bättre än andra dagar. Den hår dagen var en sån dag.
Helgen
Igår travgala. (Kände mig jävligt snygg. Om ni funderar)
Idag. Vardag. (Känner mig inte lika snygg. Men jävligt nöjd med hästarna)
Donebrake <3
Var iaf tur att jag kom iväg på rätt dag.
Han har nu blivit 7,4,2,2.
Min älskade Donebrake var grym och sprang in på en andra plats.
Grym grym grym.
18,5 gick han. Vilket är näst snabbaste loppet i karriären.
Lycka och kärlek och allt där emellan.
Inte dåligt för en utdömd herre. Må jag säga.
Jag förvirrad?
Låt mig berätta om min gårdag.
Vaknar med ett ryck.
Herre jävlar (ursäkta) jag har försovit mig.
Hinner jag tänka innan jag i sann försovningsanda kastar mig ur sängen, ni vet så att man får ett blodtrycksfall och hela världen snurrar, och drar på mig kläder i en enda röra. Ev ut och in.
Jag ska starta i Boden. Och jag har försovit mig.
Kommer aldrig hinna.
En pappa i min närhet kommer strypa mig.
Fumlar reda på mobilen.
Det är onsdag. Jag startar torsdag.
Och klockan är bara fem på morgonen.
ja jag är upprörd.
På lördag ska jag på travgala. Det låter kanske lite mer galigt än vad det är. Men det är vi som håller på med trav här uppe i norr som träffas och priser delas ut till bästa hästar och tränare.
Kanske inte lag på att man ska vara uppklädd.
Men hur ofta får man gå galor och då kan man lika gärna ha fina klänningar på sig. (så resonerade Linda, jag resonenerade att jag kan se ut som jag gjorde förra året. Med jeans)
Ja jag inser att jeansen inte syns men dom finns.
Men eftersom jag lyder Linda tänkte jag perfekt. Kan ha en av mina favoritklänningar.
Minns inte när jag hade den här, när elitloppet var blått. Kan det vara två år sedan. Tre? Förra året var det rosa och ösregn. Det minns jag.
Men se Malin har gått ner i vikt. Så hon kan inte ha klänningen. Om hon inte enbart vill visa upp sina bröst.
Så roliga är inte dom att se. Jag lovar.
Jag har beklagat mig för några. Att jag inte kan ha klänningen. Som jag faktiskt gillar.
Och vet ni vad.
Folk säger " MEN GRATTIS DET ÄR VÄL JÄTTE BRA"
Vadå jätte bra? Jag hade väl inga planer på att gå ner i vikt. Jag vill ta alla diter i världen och stoppa ner dom djupt i halsen och skrika.
Vad är det här för jäkla hets vi har inför våra kroppar?
Vad är det här med att vi ska vara 190 cm långa, se ut som en tio åring i kroppen fast bröst helst drar DD.
Frågan är om JAG mår bättre av att ha gått ner tre kg. (eller vad det är) Troligen inte. Jag kunde nog inte bry mig mindre. (bryr mig rätt mkt när jag måste köpa nya kläder, plånboken känner av det)
När jag blir gammal kommer mina minnen av min ungdom kantas av minnen av diter.
5:2 dieten, LCHF, GI, viktväktare
Och fine. Vill ni köra 5:2 diter och svälta er två dagar i vecka gör det. Absolut. Mår ni bra av det så mår ni bra.
Sug i er fett från en baconskiva bäst ni vill och vänta på att levern dör. Kör eran LCHF diet.
Men i grund och botten är inte vikten det som gör oss lyckliga. Och är det så finns det så mycket annat du måste ta tag i.
Självklart är det inte bra att vara överviktig, självklart inte. Men den här vikthetsen som är överallt är ju att man måste ha storlek 32 för att ens våga visa sig ute. För att träffa nån som älskar en. För att få ett bra liv måste man se ut som ett förbannat skellett. Och det är ju mysigt att krama.
Jag har många kompisar som har fått döttrar. Och jag hoppas att dom får växa upp och bara vara.
