Tänk er ett senario där en av era bästa vänner ska köpa häst på elitloppauktionen. Ni har fått i uppgift att se ut 10 hästar som hon ska kolla upp. Eftersom du själv är en person som gillar att gå på "känsla" så får hon inte 10 hästar utav dig. (läs du har jobbat dygnet runt samt haft 5 hästar hemma och ett helvete på det där jobbet du jobbat dygnet runt på så du har helt enkelt glömt bort att titta ut hästar) (och jag gillar att gå på känsla. Stora öron. Det är ett krav. 

 

Ni åker till elitloppsauktionen i ovanligt god tid, för att vara ni. 

Ni går runt där som de stora hästägaran ni är. Analysserar steg, manar och öron in i minsta detalj. Studerar veterinärutlåtanden. Skriver upp saker som " FInt trav" "bra stam" "korta steg" samt strök en hel hög för lösa benbitar. För "Är det något jag kan är det skadade hästar"  som Noppan sa.

 

 

Sen börjar auktionen. 

 

Fina ettåringar säljs för alldeles för mycket pengar. (Jag räknar pengar i lägenheter, framförallt i min lägenhet. och väldigt många gick för min lägenhet gånger 2. Eller min renovering gånger 3)

Som ni förstår ger det mig en mindre hjärtinfarkt. Vem har så mycket pengar liggandes skräpandes hemma?

(Samt att det borde vara lag på att köper man en häst för 800 000 måste man skänka minst 20 000 kr till valfri hjälporganisation)

 

Så kommer Noppans hästar in. Ingen bjuder. Så Noppan bjuder. Och så fort hon bjöd var det som om hela lokalen började buda och vips var hästarna uppe i 490 000 kr. 

 

Så tillslut sa Noppan att vi testar en teori. Malin du får bjuda. Räck upp handen på den här hästen.

 

Jag tittade skeptisk på henne. Men räckte upp handen. Fick ögonkontakt med hon som tog emot buden. 

Jag fick det. 

Sen fick jag en hjärtinfarkt till. Vad har jag gjort? 

 

Han som ropade ut buden och pratar i tungor alternativt otroligt jävla fort tittade runt i lokalen. Ville ha fler bud. 

Men det var som om alla tittade på mig och insåg att hon ger sig inte. HON SKA HA DEN HÄR HÄSTEN.

Hur nu alla kunde se det. För jag ville bara springa därifrån. 

 

"Första" Hör jag han säga.

 

Ingen bjuder. 

 

"Andra" 

 

Nu kommer buden.

Fast ändå inte. 

 

"tredje" 

Såld

 

Och så mina damer och herrar köper man häst. 

 

Med stil.