Life
Dagar jag hatar att vara själv, komma hem till en tom och tyst lägenhet. Där reklamblad ligger utspridd på golvet. ( inte bra för miljön. Sen funderar jag varför man så sällan får trevliga brev nuförtiden. Är det helt ute att skriva till folk? ) är när det händer något på jobbet. Då vill man inte komma hem till tomhete. Då vill man bara ha en kram och liv.
Hon är bra stand-in kramare.
Även om man lär sig lämna jobbet på jobbet. Inte tänka på det när man lämnar sjukhuset för man kan inte gå hem med människors ilska,sorg,orättvisor och skador. Så finns det de händelser som kryper under skinnet på en. Som stannar kvar. Inte så att man ältar. Det är sånt man måste reagera på.
Och det är när sånt händer som man inte vill öppna dörren in till en mörk lägenhet.
Hon är bra stand-in kramare.
Kommentarer
Trackback
