Årets bästa händelse:

Det måste ju vara att jag påbörjade min lysande karriär som amatörtränare. Fick min tränarlicens. Vilket kanske inte är en världshändelse, fast det känns som det.

Årets lycka:

Att sen min stjärnhäst *hotshots* Maardam gå och vinna första starten det mina vänner det var STORT. Jag har aldrig varit så lycklig och förvrrad i hela mitt liv.  Att hon sen följde upp det med 2a och 3e platser är ju absolut inte fyskam det heller.



Årets lopp:


Svenskt trav derby.
Rysningar.  Det var helt klart värt att åka lastbil i 100 år, även om jag fick åka med världens bästa Noppan, så är det rätt jobbigt att åka lastbil i 10 h. Det var även helt och hållet värt att blåsa bort. Allvarligt talat, det regnar  diagonalt i skåne. Inte förstod jag vad dom sa heller. Jag nickade mest och hoppades på att det var rätt. När jag såg deras blickar insåg jag att jag oftast svarade fel på frågan. MEN bortsett från det så VILKET LOPP. och JAG VAR DÄR. Hultman hoppade förbi mig, det var nästan så jag fick hans tårar på mig. Vilket iof är svårt att veta, det regnade som sagt var diagonalt i detta land.

Årets TV-programm:

Vem kunde ana att Kalla Faktas program om Åke Svanstedt skulle få sån slagkraft? Vem kunde ana att två personer som satt och ljög sig blå på bästa sändningstid skulle ha så rätt. Detta söker oss ju helt utsökt till:

Årets grisfösare:

Åke Svanstedt, vilket år. Vilka framgångar. Torvald Palema. Elitloppet. Underbart. Han kan vara sveriges bästa tränare. Men oj vad han har ställt tills sig för sig. Och vars ska herr Svanstedt bege sig nu då? USA. Såklart.
Synd att du är bannlyst där också. Svartlistad sen flera år.



Årets evanemang

ELITLOPPET. Vilken grej. Vilken fest. Vilket minne Åter igen min goda vän Noppan och jag. Vilket team vi är. Kan inte för mitt liv förstå att det tog 21 år innan jag masade mig ner till huvudstaden för att se detta lopp. Trots värmen. Trots den otroligt snygga röda brännan man fick. Jag såg Kung Åke och Torvald Palema i det närmsta leka hem segern. Jag kan nog dö lycklig.





Årets avsked

Det otroliga kallblodet Järvsöfaks, jag fick rysningar när jag såg honom ta den 200 e segern. Han har gjort allt. Och det är med vedmod man nu inser att man inte kommer få se han ute på banan igen. 

Årets jag-vill-bara-glömma-lägga-mig-under-ett-täcke-och-dö:

Det här kan ju inte komma som en chock, det är ju utan tvekan sista starten på Umåker. Kusken som inte kunde volta. Nej jag är fortfarande bitter över den starten. HUR KAN DETTA HÄNDA?! så går vi vidare.

Årets Nej-du-borde-inte-starta-händelse:
l
Vist, näst senaste starten i Boden ligger bra till att kamma hem den här segern, söndertrampade händer och kyla. Så vinner nog starten i Lycksele. Först panik hem från jobbet. Blir stannade pga av en trafikolyka. Hemma kastar jag mig på busen och får ett hej av ett stressande pappa. Vi hinner köra två km, ljuddemparen lossnar. Pappa och Lasse binder ihop det hela med ståltråd. (helt enligt amatörstilen) Vi hinner köra ytterligare en mil kylaren går. Blir att packa av och byta transport. Stress köra till Lycksele, värma. Marre kastar sig i galopp. Värmen är olidlig. Starta, Marre blir instängd...blir het. Tittar höger, tittar vänster slänger sig ut i fältet och galopperar. Lasta en tjurig häst, hemma fem upp sex jobbar. KUL.

Årets jag-inser-att-jag-älskar-detta:

Lyckan när Marre gör alla sin fina lopp. Sitta och köra häst ute i skogen när snön glittrar. Alla tidiga mornar i stallet när hästarna gnäggar. När jag far till Finland, det är -30 grader jag förfryser både fingar och tår. Marre ser ut som en isbit. Jag har aldrig haft så ont i händerna i hela mitt liv, tårarna rinner. Herr Nilsson retas. Marre gör ett kanon lopp blir trea och jag är ÖVERLYCKLIG att få se min häst där ute på banan.

Så nu blickar vi frammåt mot 2010!